Varför anpassas vissa lånord till svenskt uttal och andra inte?

svensk flagga

Foto: Baltic Media

I svenskan uttalar man ofta engelskans j som ett svenskt, till exempel i namnet John, men i det arabiska lånordet hijab uttalar man ofta j-ljudet som i standardarabiskan, ungefär ”hidjab” – trots att det motsvarar engelskans- j-ljud. Borde det inte uttalas med svenskt j-ljud, så som engelska lånord ofta uttalas i svenskan?

Raymond

Svar: Förhållandet mellan bokstäver och uttal är som bekant rätt godtyckligt. Men även om ljuden kommit först och standardiserade stavningar av dessa ljud kommit senare, har ofta standardiserad stavning också kommit att påverka hur människor utläser ord och namn. Många lånord anpassas till ett mer svenskt uttal, vanligen det uttal som vi har för samma bokstäver i vanliga svenska ord.

Men det finns också många undantag, av olika skäl:

a) Ordet kan uppfattas mer som ett citatord, det vill säga ett tillfälligt eller nyligen inlånat ord, som därför ännu inte genomgått en försvenskning.

b) Ordet kan ha fastnat i en till exempel engelsk form. Anpassas inte stavning, böjning och så vidare påverkas ofta inte heller uttalet.

c) Ordet kan uppfattas som ett ”internationellt” ord, som uttalas ungefär likadant världen över (detta gäller till exempel ofta för mat- och dryckesord).

d) Finns det i landet talare av det språk som ordet har lånats in från, kan även de påverka uttalet (så torde det i hög grad vara för just hijab).

Det finns även en allmän tendens, kanske främst bland unga svenskar, att uttala inte minst engelska lånord som i engelska. Den tendensen är ännu starkare för namn. Det blir alltså allt vanligare att främmande personer med namnet John utläses ungefär ”djohn” även av svenskar.

Ola Karlsson

Källa: DN.se/kultur  

 

Kanada försvarar franskan mot anglicismer

french figaro

I franskspråkiga Quebec i Kanada försvaras franska ord mot alla anglicismer vilket får den franska dagstidningen Le Figaro att jubla ”låt oss vara snobbar och tala franska!” I köksfranskan, exempelvis, används pommes de terre istället för patates, som är kalkerat på engelskans potatoes.

Ord som spoiler, shopping och thriller (film à sensations) borde också ratas när man talar Molières och inte Shakespeares språk. Kanadensarna uppfinner också franska ord och följer därmed bättre den förre franske premiärministern Jacques Toubons lag från 1992: ”Republikens språk är franska”.

Varför hör vi inte längre financeur utan sponsorsuccès de librairie utanbest-seller, exclusivité utan scoop, frågar sig Le Figaros skribent retoriskt. Och ja, visst känner även vi i landet styrt av The Capital of Scandinavia igen oss.

Källa: SVD / Anna Ångström