Engelskan i all ära – som reporter i utlandet har du en fördel om du kan tala med folk även på andra språk. Gärna det de själva talar till vardags.
På DN:s utrikesredaktion har vi medarbetare som behärskar allt från arabiska och hebreiska till portugisiska och polska.
Men ibland måste vi använda tolk. Och kvaliteten på de intervjuerna blir ofta sämre.
Själv har jag i många år kunnat ta mig fram på ryska, inte bara i Ryssland utan också på andra platser. Ryskan har varit ett lingua franca i de postsovjetiska staterna. Jag har till och med kunnat använda språket i länder som Cypern och Bulgarien.
Detta har förändrats med Putins invasionskrig mot Ukraina.
Stora mängder rysktalande ukrainare har medvetet övergett sitt modersmål och i stället börjat tala ukrainska, ett språk de ibland bara haft som skolämne i några år.
På samma sätt är ryska inte heller lika gångbart i andra länder.
Den 87-åriga damen Marijona Zukauskiene i en by i Litauen ville visserligen gärna tala med mig på Moskvas språk – hon använde det för att skälla på Putin.
Men när jag dagen efter intervjuade landets ÖB valde han att tala en väldigt knackig engelska trots att hans ryska är helt perfekt.
Förståeligt, men ändå sorgligt.
Putin hävdar att han skyddar Pusjkins och Tolstojs språk. I stället har han försvagat dess ställning.
Och vi som valde att lägga tid på den vackra men komplicerade ryskan kommer på oss med att tänka att vi kanske skulle ha valt tyska eller spanska i stället.
Eller varför inte ukrainska. Men det språket fanns det inga möjligheter att studera i Sverige på 1980-talet.
Ingmar Nevéus, Europakorrespondent
Source: DN
ÖVERSÄTTNINGSBYRÅ ⭐️ Lågpris översättning i Sverige 