I svenskan uttalar man ofta engelskans j som ett svenskt, till exempel i namnet John, men i det arabiska lånordet hijab uttalar man ofta j-ljudet som i standardarabiskan, ungefär ”hidjab” – trots att det motsvarar engelskans- j-ljud. Borde det inte uttalas med svenskt j-ljud, så som engelska lånord ofta uttalas i svenskan?
Raymond
Svar: Förhållandet mellan bokstäver och uttal är som bekant rätt godtyckligt. Men även om ljuden kommit först och standardiserade stavningar av dessa ljud kommit senare, har ofta standardiserad stavning också kommit att påverka hur människor utläser ord och namn. Många lånord anpassas till ett mer svenskt uttal, vanligen det uttal som vi har för samma bokstäver i vanliga svenska ord.
Men det finns också många undantag, av olika skäl:
a) Ordet kan uppfattas mer som ett citatord, det vill säga ett tillfälligt eller nyligen inlånat ord, som därför ännu inte genomgått en försvenskning.
b) Ordet kan ha fastnat i en till exempel engelsk form. Anpassas inte stavning, böjning och så vidare påverkas ofta inte heller uttalet.
c) Ordet kan uppfattas som ett ”internationellt” ord, som uttalas ungefär likadant världen över (detta gäller till exempel ofta för mat- och dryckesord).
d) Finns det i landet talare av det språk som ordet har lånats in från, kan även de påverka uttalet (så torde det i hög grad vara för just hijab).
Det finns även en allmän tendens, kanske främst bland unga svenskar, att uttala inte minst engelska lånord som i engelska. Den tendensen är ännu starkare för namn. Det blir alltså allt vanligare att främmande personer med namnet John utläses ungefär ”djohn” även av svenskar.
Ola Karlsson
Källa: DN.se/kultur
ÖVERSÄTTNINGSBYRÅ ⭐️ Lågpris översättning 