Strunta i språkfelen och lyssna till vad som sägs i stället – ungefär så kan man sammanfatta budskapet i en text av min kollega Madelaine Levy i veckan. Visst har hon rätt. Det är bara dumt att döma ut vad som sägs på grund av dialekter eller brytningar. Och att vara dyslektiker är självklart inte detsamma som att vara obildad.
Men därmed inte sagt att man inte bör anstränga sig för att uttrycka sig korrekt. Att tala eller skriva felfritt sammanfaller nämligen ganska ofta med att vara begriplig. Här har vi som använder språket som arbetsredskap ett stort ansvar. Om vi inte kan stava rätt eller skilja på de och dem bidrar vi till språklig förvirring. Dessvärre gör vi emellanåt fel, men gudarna ska veta att vi då kan förlita oss på att våra läsare uppmärksammar oss på våra brister.
Medier har sparat bort korrekturläsare och förlitar sig i allt större grad på rätt- och avstavningsprogram. Nyligen rapporterade Sveriges Radios ”Kulturnytt” att det sedan årskiftet inte längre finns någon språkvårdare anställd på heltid på landets stora morgon- och kvällstidningar.
Likväl måste pressen fortsätta att vårda språket – precis som bokförlag, myndigheter, organisationer, företag och andra som offentligt kommunicerar med sin omgivning. Därför är det deprimerande med de särskrivningar och grammatiska knasigheter som basuneras ut på reklamtavlor och i broschyrer (även om det för en språkpolis också kan finnas något lustfyllt i att upptäcka dem – en känsla som påminner om den i att avnjuta pekoralistisk poesi eller riktigt usel kalkonfilm).
En särskild gren bland felskrivare är svengelskan: att blanda engelska ord med svenska. I viss utsträckning får vi självklart leva med att engelska ord inympas i vårt språk – oberoende av om vi tycker att det är coolt eller nördigt. Men det är trist att företag och organisationer satsar pengar på att bidra till den här typen av blandspråk. Jag har tidigare ondgjort mig över branschorganisationerna Bil Sweden och Svenska Pig. Än värre är det när en högskola stöper om sitt namn till en svengelsk kökkenmödding. Jag tänker givetvis på Jönköping University.
Nästan lika illa klingar namnet på den filmfestival som just nu pågår i landets näst största stad. Den heter Göteborg Film Festival. Om man hade velat framhålla sin internationella karaktär kunde den ha kallats Gothenburg Film Festival, men uppenbarligen har man fastnat för en blandvariant som ser underlig ut för såväl svensk– som engelskspråkiga. I SvD har vi valt att referera till evenemanget som Göteborgs filmfestival.
Ändå måste jag höja ett ögonbryn när jag läser att filmfestivalen har presenterat ett nyinstiftat manuspris med ett genuint svengelskt namn: Nordisk Film & TV Fond Prize. Smaka på orden. En härlig soppa bestående av såväl särskrivning som svengelska.
Jag korar omedelbart detta pris till mottagare av det av mig nyinstiftade The Svengelska Dagbladet Språk Prize.
Källa: Svenska Dagbladet
ÖVERSÄTTNINGSBYRÅ ⭐️ Lågpris översättning 