Säg saker på franska! Oui je parle français dans mon enterprise: Ja jag talar franska i mitt företag
”Säg saker på franska!”. Den uppmaningen riktar Frankrikes kulturminister Franck Riester till sina landsmän via Twitter.
I ett par inlägg manar han till att slå vakt om franskan i dagens ”språkliga (läs engelska) globalisering”. Han påminner också om 25-årsjubileet för den så kallade Toubon-lagen, som kräver att franska och ingenting annat ska användas i offentliga sammanhang.
Kritiker på sociala medier har som följd påpekat att ingen mindre än president Emmanuel Macron ofta använder uttryck på engelska. Macron brukar till exempel använda frasen ”start up-nation” när han vill uppmuntra ny fransk teknik. Han har också kallat demokrati för ett ”bottom up-system”.
Detsamma gäller för många företagsjättar som Renault och Air France, vars reklamslogans oftast är på engelska snarare än det inhemska språket.
Toubon-lagen klubbades igenom 1994 och har fått sitt namn från den dåvarande kulturministern Jacques Toubon. Lagen kräver bland annat att franska ska talas i alla tv-sändningar och att radiostationer måste spela minst 40 procent fransk musik.
Men trots att fransmännen i ökad utsträckning lär sig engelska för att inte komma efter när det gäller affärskontakter, yrkeskarriärer och inkomster, slår man ändå fortsatt vakt om franskans ställning. Det kan synas motstridigt, men de båda hållningarna går faktiskt att kombinera. I själva verket kanske det blir ännu viktigare att betona franskan, när man nu kryper till korset när det gäller motståndet mot engelskan.
Quai d’Orsay, som franska utrikesdepartementet ibland kallas, har ungefär 700 tjänstemän anställda eller kontrakterade världen över med uppgift att – likt Christophe Premat i Sverige – stödja språkpolitiken. Det finns en särskild språkenhet vid franska UD som arbetar med att försöka skapa ett ökat intresse för franskan.
En satsning kallas Oui je parle français dans mon enterprise, ’Ja jag talar franska i mitt företag’, och handlar om att värna franskans ställning inom företagsvärlden. Dessutom finns en enhet på kulturdepartementet med omkring 30 tjänstemän med ett liknande uppdrag. Varje år får den parlamentariska församlingen, nationalförsamlingen, en rapport om franskans ställning.
Organisation internationale de la Francophonie, OIF, som har 75 medlemsländer, finns också med i bilden. Huvudkontoret disponerar en hel fastighet nära Eiffeltornet i Paris. Man har representationskontor i New York, Genève, Bryssel och Addis Abeba. Organisationen firar den internationella ”Francophoniedagen” i slutet av mars varje år – på det datum som OIF bildades för drygt 40 år sedan. Uppgiften är att stärka franskans ställning i medlemsländerna. Man delar ut språkstipendier och arbetar med frågor om mänskliga rättigheter.
Till detta kan läggas verksamheten inom Alliance Française, ’Franska alliansen’, som är aktivt i drygt 130 länder. Denna allians ska sprida kunskap om språket och den franska kulturen.
Engelsmännen må lämna Europa, men engelskan blir kvar. Språket är nu så dominerande att det kanske är dags för språkkrav kopplat till medborgarskap? För en riktig svensk talar väl engelska?
I Paris pågår denna helg bokmässan Salon du livre, och dess flirt med anglicismer har dragit på sig vrede från uppemot hundra författare. Mässans avdelning för ungdomslitteratur – Scéne Young Adult – utlovade inför invigningen ett bookroom, en photobooth och dessutom en bookquizz (ja, stavat med två z). Firade Goncourtpristagare som Leïla Slimani, Tahar Ben Jelloun och Marie NDiaye finns med bland undertecknarna av ett upprop som publicerades i Le Monde: ”På gatorna, på nätet, i medierna, på universitet, ja, faktiskt överallt tycks engelska sakta men säkert ersätta franska, med en hastighet av ett ord om dagen.” Ska det inte vara möjligt att tala franska ens i Paris, på en plats tillägnad boken och litteraturen?, undrade de och uppmanade kulturministern att inte tillhandahålla medel till evenemang där ”ett enda franskt ord i onödan ersätts med ett engelskt”.
Även tyskar spjärnar emot. Verein Deutsche Sprache (Tyska språkföreningen) tar till exempel fram ett särskilt ”anglicism-index”, där man erbjuder tyska ord som alternativ till engelska. På sin sajt har föreningen en särskild knapp med rubriken ”Anmäl en ny anglicism”, där det går att rapportera om nya fall där engelska tränger undan tyska.
Denna idiomatiska batalj verkar dock svår att vinna och i mindre språkområden, som det svenska, är man inte lika stridslysten (med undantag för organisationer som Språkförsvaret). Även om förvirringen kring brexit skulle sluta i ett brittiskt utträde ur EU den 29 mars lär inte engelskans tillväxt avta här. Snarare tvärtom, tror man på affärstidningen Financial Times, och framhåller att engelskan blir allt viktigare i en tongivande del av samhället: högskolevärlden. Många universitet i Skandinavien och Nederländerna erbjuder utbildningar på engelska, vilket lockar till sig utländska förmågor. Om brexit blir av förväntas den leda till strömhopp från brittiska lärosäten – kanske går flykten hitåt?
Japanskan Minae Mizumura, författare till boken ”The fall of language in the age of English”, konstaterar att engelska upplevs ha högre status än andra språk: det som yttras på internet tas på större allvar om det görs på engelska. Hon tror därför att allt fler kommer att lära sig oklanderlig engelska och att det bara är en tidsfråga innan exempelvis tyska författare skriver på engelska, ungefär som deras föregångare en gång i tiden formulerade sig på latin.
En annan möjlig framtid tecknas av holländaren Gaston Dorren. Han förutspår i sin bok ”Babel” att översättningstjänster baserade på artificiell intelligens utvecklas till en nivå som påminner om en viss babelfisk. Denna fiktiva fiskart figurerar i den kultförklarade science fiction-satiren ”Liftarens guide till galaxen”: med en babelfisk i örat förstår man universums alla språk.
En sådan utveckling gör det onödigt att lära sig andra tungomål. Därmed skulle vi gå miste om de nya dimensioner som ett främmande språk kan erbjuda och som litteraturforskaren Bengt Jangfeldt satte fingret på när jag nyligen intervjuade honom. Han talade då om den tacksamhet han känner för att ha berikats av ryskan: ”Jag har helt enkelt blivit varse en språklig potential som inte finns på exempelvis svenska eller engelska.”
Men sådan språklig rikedom värderas inte högt i ett land där engelskan tar över allt från filmtitlar till ortnamn. Här handlar det snarare om att berika sig på ett mer påtagligt materiellt vis: nyligen föreslog Walter Naeslund, vd för reklamfirman Honesty, i debattinlägget ”Swedish is a terrible tool in a globalized world” i tidningen Resumé, att vi helt enkelt slutar tala svenska i Sverige, eftersom det vore mer lukrativt att enbart använda engelska. Det svenska språket kan förpassas till ett museum på Gotland, menade Naeslund sardoniskt.
Baltic Media är en professionell översättningsbyrå i Nordeuropa (Stockholm och Riga) som arbetar globalt från det internationella kontoret i Riga.
Hög kvalitet, enastående kundservice och snabba leveranser från professionella och infödda översättare har alltid varit Baltic Medias hörnstenar och kommer att förbli så under överskådlig framtid.
Norra Europas ledande digitala översättningsbyrå med fokus på nordiska och baltiska språk
Din digitala översättningsbyrå
Översättningsbyrå Baltic Media Translations AB är en global leverantör av översättning och lokaliseringstjänster etablerat i Skandinavien och Baltikum, verksamt sedan 1991.
Affärsidén hos Baltic Media Translations AB framgår i dess slogan Rätt budskap på rätt språk. Företaget säljer immateriella varor skapade av kvalificerade och kompetenta specialister som säkerställer hög kvalitet på tjänsten.
Baltic Media Translations AB etablerades i Sverige 1991 och är en av de ledande leverantörerna inom segmentet för högkvalitativa språktjänster i Nordeuropa. Översättningsbyrån har kontor i Stockholm (Sverige) och i Riga (Lettland).
Kvalitet och snabb service – dessa är de två huvudprinciperna som gör att våra kunders tillit till Baltic Media Translations AB är solid.
Baltic Media Translations – din digitala översättningsbyrå.
Två små borttagna cirkumflex vållade nyligen indignation och uppståndelse i Frankrike. Olle Josephson berättar varför vi stavar som vi gör på svenska – och varför vi inte behöver vara oroliga för kommande reformer.
Nyligen rapporterades på dessa sidor om en ifrågasatt fransk stavningsreform (SvD, den 22 februari). En tysk reform kapsejsade i början av 2000-talet. Svensk stavning reformerades senast 1906, mycket marginellt, i en ljummen kompromiss. Vår tid är flerspråkighetens, språkblandningens och den globaliserade engelskans. Men det är inte tid för stavningsreformer.
Det innebär inte att stavningsreglerna är fullkomliga i väletablerade språk som engelska, franska, tyska eller svenska. Tvärtom – de blir sämre med åren. I allt skiftspråk som använder någon form av ljudåtergivande alfabet måste det finnas ett samband mellan uttal och stavning. Och uttal förändras. Ju fler århundraden det gått sedan stavningen lades fast, desto mer ökar klyftan mellan stavning och uttal. När stavningen fixerades i engelskan på 1600-talet speglade inte bokstavsföljden ough tolv olika uttal.
Svensk stavning är något mer uttalsnära, kanske därför att den reglerades senare. År 1801 gav Svenska Akademien ut ”Afhandling om svenska stafsättet”, med skalden och upplysningsmannen Leopold som författare. Därmed sattes en åtminstone tillfällig punkt för nästan tvåhundra års stavningsdebatt.
Två principer styr stavningen i svenskan, liksom i många andra språk, ljudenligheten och samhörigheten (se ruta härintill). Dessutom finns särskilda regler för dubbelteckning. Men till detta kommer en tredje princip som raserar det mesta: följsamhet mot etablerat bruk.
Nästan alla stavningsreformer går ut på att reducera brukets betydelse till förmån för systemkonsekvens enligt de två grundprinciperna. Leopold avslutade sin stavningslära med en lista på 1 400 lånord, främst franska, där han föreslog svensk stavning: fauteuil, bureau och portrait skulle bytas mot ljudenliga fåtölj, byrå och porträtt. Det tog 40 år att etablera; ingenlieutenant ville bli löjtnant.
I nästa stora svenska stavningsstrid – och kanske den sista – stod mer på spel. Mot 1800-talets slut hade landet fått en fungerande folkskola, demokratin höll på att bryta igenom, och stora nya befolkningsskikt gjorde anspråk på att bli en del av den läsande och skrivande allmänheten. Skriften måste bli lättillgängligare. Vetenskapligt reformstöd kom från unga språkvetare som i både forskning och språkvård gav talspråket förträde. Långt driven ljudenlig stavning förespråkades: ”Detta statssjikk var bestämt jenom de fyra grundlagarne: rejeringsfårmen, riksdagsårdningen, suksesjonsårdningen samt trykkfrihetsförårdningen”, löd exemplet i tidskriften Nystavaren, startad 1886.
I dryga 30 år stred folkskollärare, folkrörelser och unga språkvetare i det ena lägret mot ämbetsmän, Akademien och läroverken i det andra, tills den liberala utbildningsministern Fridtjuv Berg 1906 avgjorde. V-ljudet skulle stavas med v, inte med f (af), hv (hvem) eller fv (skrifva) och dt-stavning blev t eller tt (men Svenska Akademiens ordlista höll fast vid dt ännu i 1923 års upplaga). Mer blev det inte; båda lägren blev missnöjda. Tage Erlander antyder i sina memoarer hur motsättningarna politiserades. Han berättar om 1910-talets Karlstad och biskop J A Eklund (författare till den numera utrensade psalmen ”Fädernas kyrka i Sveriges land”): ”Det stora allt överskuggande brottet i mänsklighetens historia var utgivandet av Rousseaus Émile. Ur denna bok kom franska revolutionen, Fridtjuv Bergs stavningsreform och Värner Rydén” (en socialdemokratisk skolpolitiker, naturligtvis folkskollärare).
Ändå var det kanske så långt det gick att komma 1906. Senare framstötar om systematiska stavningsreformer har inte haft framgång. Förklaringen är paradoxalt nog demokratiseringen. Ju fler som tar skriften i aktivt bruk, desto starkare ställning för bruket som stavningsprincip, och desto svårare att genomföra i och för sig pedagogiska reformer.
Mönstret går igen i nutida franska och tyska strider. Tyska språkvetare och pedagoger drev i början av 1990-talet, efter långt utredande, några ganska modesta reformer. Bland de mer spektakulära förslagen fanns tre identiska konsonanter i rad i sammansättningar som Brennnessel ochSchlammmasse; man ska kunna skilja mellan soppåse och sopppåse för att ett svenskt exempel. Deutsche Akademie für Sprache und Dichtung reagerade: ”Det ger det osköna intrycket av skrivpedanteri”, en förskönande omskrivning för att allt som avviker från rådande bruk är löjligt.
Svenska Akademien har i sin ordlista gjort några mycket marginella försök till systemreformer de senaste årtiondena. I tolfte upplagan 1998 förordades med visst eftertryck ordledsuppdelning som huvudsaklig avstavningsprincip: känsl-ig, karakt-är, räkn-ing, läs-ning. Det opraktiska förslaget fick så gott som inget genomslag alls. I trettonde upplagan 2006 genomfördes en sorteringsreform: w räknas som en egen bokstav, inte en variant av v. Gensvaret blev med stöd av engelskan något större, men tio år senare kan man framför allt konstatera förvirring i svenska register; bokutgivare väljer olika ordningar. Språkvetenskapligt är särskilt den senare förändringen välmotiverad, men bruket är för starkt, här som annorstädes.
Ingen instans har formell makt att bestämma om stavning. Språkrådet och Svenska Akademien rekommenderar, inte mer. Akademiens ordlista har egentligen bara sin höga kvalitet – och nära anslutning till rådande bruk – som garant för sin normgivande ställning. I princip skiljer sig inte ordlistan från all den fria, ofta kreativa stavning vi möter på Twitter och i sms.
Den som vill verka för systemenlig och lättinlärd stavning måste alltså vara realpolitiker och noga överväga utrymmet att ändra rådande bruk. Systemreformer är inte möjliga, men punktinsatser kan bli framgångsrika. Svenskanpassad stavning av engelska lånord är i vissa fall en sådan möjlighet. I importskedet har mail och cred självklart engelsk stavning, men erfarenheten visar att omstavningar får genomslag. Det gäller främst enstaviga ord med stum ändelsevokal eller med enkel slutkonsonant. Dejt, tejp, mejl, sajt, podd, kredd och webb har ansetts löjliga till en början men ganska snabbt accepterats.
Om det sedan är önskvärt eller ej är en ideologisk fråga. Vill vi markera internationalism och globalisering genom att stava som det stora världsspråket? Eller vill vi signalera visst avstånd från anglifierad kulturimperialism genom att tillämpa svenskans stavningsregler? Stavning har alltid en politisk dimension.
Principerna som styr hur vi stavar
Två principer styr stavningen i svenskan, liksom i många andra språk: den grundläggande ljudenlighetsprincipen och samhörighetsprincipen. Reglerna för dubbelteckning är konsekventa, men krångliga. Till detta kommer den princip som kan upphäva alla andra: rådande bruk.
Ljudenlighetsprincipen
Ett betydelseskiljande ljud motsvaras av en bokstav: skola, diskutera, rutmönster
Samhörighetsprincipen
Orddelar som betydelsemässigt hör ihop stavas lika även om uttalet förändras. Inte nybyckt och pangkaka, fast vi säger så. Stavningen visar samhörigheten med bygga och panna.
Dubbelteckning
Kort vokal i betonad stavelse ska följas av två konsonanter inom samma ordled. Men det behöver inte vara samma konsonant. I salt och spalt följs det korta a av två konsonanter i samma ordled, l och t. I all-t och kall-t går ordledsgränsen efter bara en konsonant; därför måste l dubbeltecknas. Fiffigt men svårt.
Bruket
Vi stavar så därför att vi stavar så. Det förklarar en dum regel i svenskan att m inte dubbeltecknas i ordslut eller att n inte dubbeltecknas framför konsonant i samma stavelse, trots samhörighetsregeln: systemlogiskasannt och kännt hör till de allra vanligaste stavfelen. Vi behåller stavningar som upphörde att vara ljudenliga för flera hundra år sedan, hjul, djur och ljus. Långivande språks stavning kan bevaras i lånord, inte tim, skeni, ochpaälja. Bruket förklarar också att gamla ljudsammanfall av kort e och ä, liksom av kort o och å, ger stora stavningsproblem i dag. Sätt men sett. Råtta men spotta.
Vad är svårt?
Ljudenligt stavade ord är naturligtvis lättast att lära. Svårast är inte tje- och sje-ljud, som många tror. Det är värre med i tur och ordning dubbelteckningsregler, å- och ä-ljudet (se åvan!) och icke ljudenlig stavning av lånord.
Från uppkopplingsmöjligheter och digitala färdigheter till offentliga tjänster har EU-länderna gjort framsteg sedan förra året som markerade EU-kommissionens lansering av strategin för den digitala inre marknaden.
Samtidigt som framstegen lyfts fram visar resultaten som offentliggörs idag att utvecklingen går långsammare. Åtgärder måste vidtas, både på EU-nivå och på nationell nivå, för att undanröja de hinder som gör att EU-länderna inte fullt ut utnyttjar digitala möjligheter.
Andrus Ansip, kommissionens vice ordförande med ansvar för den digitala inre marknaden, säger: ”FLer och fler människor, företag och public service- företag digitaliseras. Men alltför många av dessa har fortfarande problem, t.ex. dålig täckning av snabbt bredband eller problem med gränsöverskridande e-förvaltning eller e-handel. Detta måste vi ta itu med. Detta är syftet med strategin för den digitala inre marknaden. Det första förslaget i strategin kommer att öka e-handeln och uppkopplingsmöjligheterna. Alla våra förslag kommer att läggas fram det här året och jag vill uppmana EU-länderna att inte förlora någon tid för att anta dem. Dessa förslag kommer att hjälpa dem att förbättra sin digitala prestanda och ekonomi”.
Günther H. Oettinger, kommissionär med ansvar för den digitala ekonomin och det digitala samhället, säger: ”EU gör framsteg, men inte i tillräckligt rask takt. Vi får inte slå oss till ro med detta. Åtgärder krävs om vi vill komma i fatt Japan, USA och Sydkorea. baserat på dagens index kommer vi i maj att lägga fram konkreta rekommendationer till medlemsländerna att förbättra sin nationella kapacitet. Detta i kombination med vårt arbete med att skapa en digital inre marknad kommer att göra att EU som helhet och dess medlemsländer kommer att göra bättre ifrån sig under de kommande åren”.
— EU är på gång, men långsamt: EU som helhet når ett betyg på 0,52 av 1, en förbättring från 0,5 förra året. Alla medlemsländer utom Sverige har förbättrat sina resultat.
Danmark, Nederländerna, Sverigeoch Finland ligger fortfarande högst i Desi-rankingen.
Nederländerna, Estland,Tyskland, Malta, Österrike och Portugal har haft den snabbaste utvecklingen och går i täten. För mer information om ländernas utveckling se landsprofiler och detta faktablad.
Åtgärder som behövs för att nå den globala toppen: För första gången har EU-kommissionen också jämfört EU med några av de mest digitaliserade länderna i världen (Japan, USA och Sydkorea). En fullständig rapport om en ny internationell index för digitala färdigheter kommer att finnas tillgänglig i mitten av mars 2016 men preliminära resultat visar att de länder som ligger i topp i EU även ligger i topp globalt. EU som helhet behöver på ett avgörande sätt förbättra sin position för att vara ledande på den globala arenan. Mer information finns i detta faktablad.
Bättre uppkopplingsmöjligheter, men otillräckliga på lång sikt: 71% av hushållen i EU har tillgång till snabbt bredband (minst 30 Mbps) jämfört med 62% förra året. EU är på rätt väg att ha full täckning när det gäller bredband 2020. Antalet abonnemang av mobilt bredband ökar snabbt, från 64 abonnemang per 100 invånare år 2014 till 75 i dag. EU måste vara beredd att tillgodose en framtida efterfrågan och tillhandahålla nästa generations kommunikationsnät (5G). Därför kommer EU-kommissionen att lägga fram en översyn av EU:s telekomregler för att kunna tackla tekniska och marknadsmässiga utmaningar till slutet av året.
Digitala färdigheter som behöver förbättras: Medan kunskaperna inom vetenskap, teknik och matematik har ökat något i EU, saknar nästan hälften av européerna (45 %) grundläggande digitala färdigheter (t.ex. att använda en e-post, använda redigeringsverktyg eller installera nya enheter. EU-kommissionen kommer att ta upp digital kompetens och utbildning som ett led i EU:s nya kompetensagenda senare i år.
E-handel, ett förlorat tillfälle för mindre företag: 65 % av EU:s internetanvändare handlar på nätet, men bara 16 % av de små och medelstora företagen säljer online och mindre än hälften av dessa är verksamma inom gränsöverskridande försäljning på nätet (7,5 %). För att åtgärda detta har kommissionen lagt fram förslag om digitala avtal i december (pressmeddelande) för att bättre skydda konsumenter som handlar på nätet och hjälpa företagen att utvidga sin försäljning på nätet. EU-kommissionen kommer att lägga fram ett lagstiftningspaket i maj för att ytterligare främja e-handel. Det kommer att omfatta åtgärder för att komma till rätta med omotiverad geografisk blockering, förbättra insynen i internationella paketmarknader och säkra en bättre tillämpning av EU-reglerna över gränserna.
Fler offentliga tjänster på nätet, men de utnyttjas inte fullt ut:Indikatorer visar att de offentliga förvaltningarna tillhandahåller ett bredare spektrum av tjänster online (som tillåter människor att använda internet för att informera om en ny bostad, barns födelse och andra viktiga händelser). Antalet internetanvändare som interagerar med sina myndigheter på nätet ökar dock inte och ligger på 32 %.
Bakgrund
Vad är Desi?
Den Index för digital ekonomi och digitalt samhälle (Desi) är ett onlineverktyg som används för att mäta EU-ländernas utveckling av digital ekonomi och digitalt samhälle. Desi samlar ett antal relevanta indikatorer som rör Europas nuvarande blandning av politikområden inom digitalisering.
Årets Desi presenterades idag av kommissionsledamot Günther Oettinger på Digital4EU-forumet i Bryssel kl. 9.45 lokal tid. Den kommer sedan att diskuteras under plenarsessionen ”Delivering the Digital Single Market – from the DESI to action” (klockan 10.15–11.25 lokal tid). Alla sessioner direktsänds via webb-tv här (session on the European Fund for Strategic Investments (EFSI)/other sessions).
5 tips. Så lyckas du med internationell e-handel och europeisk export:
Lagar och regler
Var uppmärksam på lokala regler och lagar för distanshandel, marknadsföring och hantering av personuppgifter.
Justeringar på webbplatsen
Titta och jämför din sajt med konkurrenternas. Anlita en professionell översättare, bosatt i det aktuella landet, när du ska översätta sajten till andra språk.
Betalningslösningar
Olika marknader har olika betalningspreferenser. Ta reda på hur kunderna i landet vill betala och möjliggör olika lösningar.
Leveranser och returer
Hitta en logistikleverantör som kan sköta distributionen i så många länder som möjligt. Var noga med att det finns en enkel och smidig returhantering.
Lokala anpassningar
Undersök och anpassa hemsidan till lokala preferenser. Se till att kundtjänsten talar kundens språk och nås på ett lokalt telefonnummer.
Vad ska man som e-handlare tänka på för att lyckas i Europa? Lokalt är nyckelordet. Analysera marknaden du tänkt gå in på. Titta på både din målgrupp och dina konkurrenter. Undersök konsumenternas beteenden och preferenser. Säkerställ att du erbjuder betallösningar och leveransmöjligheter som passar marknaden.
Men för att lyckas med ”känslan” i webshopen är det absolut viktigaste att du utvecklar den lokala versionen tillsammans med personer som bor i landet.
Ett fel vi ofta ser är att man översätter websidan med hjälp av en översättare som har flyttat därifrån.
Eftersom språket ständigt utvecklas hamnar känslan och tonen ofta fel, även om orden kan vara korrekta. Så att tänka lokalt, och att jobba med rätt personer, är nyckeln.
Efter kärneregiavtalet med stormakterna hävs nu sanktionerna mot Iran. Nu blir det huggsexa bland investerare och företag som vill göra affärer i landet. Sverige har hamnat på efterkälken menar bedömare.
Investerarna står på kö i Teheran för att göra affärer, sedan sanktionerna mot Iran har lyfts.
Sverige har hamnat på efterkälken. Men historiskt har de ekonomiska banden till Iran varit starka, vilket kan vara en fördel när marknaden åter öppnas upp.
– Jag tror mycket väl att Iran kan komma att bli bland Scanias fem-tio största marknader på förhållandevis kort tid, säger Scanias presschef Hans-Åke Danielsson.
Irans president Hassan Rohani hyllade på söndagen kärnenergiavtalet med väst som en vändpunkt i landets historia. Den islamiska republiken har sedan 2012 stått helt utanför det ekonomiska systemet, och de kraftfulla sanktionerna har bakbundit utvecklingen i landet.
”Stora möjligheter”
När marknaden nu öppnas upp för företag från hela världen står Sverige i kö för att åter etablera sig i Iran.
– Det öppnar upp stora exportmöjligheter för svensk industri, inte minst fordonsindustri, säger Hans-Åke Danielsson.
Ekonomin i landet måste dock ta fart innan efterfrågan kan öka.
Enligt Per Jönsson, Mellanösternexpert vid Utrikespolitiska institutet, kommer Iran först och främst att behöva investera i den egna oljeinfrastrukturen. Näst viktigast för landet är att öka oljeexporten, där målet är en fördubbling till två miljoner fat per dag.
– Det tredje och på sikt viktigaste är att nu står en mängd utländska storföretag i kö för att investera Iran.
Gott rykte
Men Sverige har hamnat på efterkälken. Cherif Sayed, regionschef för Mellanöstern och Afrika på Business Sweden som hjälper svenska företag in på marknader, betonar dock att Sverige har ett försprång på andra sätt. Iran har tidigare varit Sveriges största exportmarknad i Mellanöstern och Afrika.
– Sverige har ett fantastiskt gott rykte i Iran, både ur ett värdeskapande perspektiv men också ur ett kvalitetsperspektiv, säger Cherif Sayed.
Han reste nyligen – tillsammans med bland andra näringsminister Mikael Damberg (S) och ett antal svenska företagsrepresentanter – till Iran, där Business Sweden ska starta en verksamhet de kommande månaderna.
– Vi såg ett pärlband av delegationer till landet. Man kan alltid vara först, men det viktiga nu är att vi intensifierar vårt arbete.
FAKTA: STORA BEHOV I IRAN
Den svenska exporten till Iran har till följd av sanktionerna minskat med 75 procent, från åtta miljarder kronor till två. Landet har bland annat behov av:
1,2 miljoner lägenheter per år. I dag byggs 480 000 årligen.
70 procent av de lastbilar och bussar som finns i landet behöver bytas ut.
Det behöver produceras cirka en miljon bilar per år. I dag produceras 370 000.
Statliga Iranair behöver 100 nya flygplan, därtill tillkommer övriga flygbolag i landet.
Sanktionerna kommer nu att luckras upp och därmed kommer landet också att öppnas upp. Med tiden kommer därför utländskt kapital att flöda in, exporten öka och därmed också ekonomin. Iran har en för ett U-land välutbildad befolkning, en oljesektor med potentialen att kraftigt öka lönsamheten då den är eftersatt i dagsläget samt en inhemsk produktionsindustri.
Iran är drygt tre och en halv gånger så stort som Sverige. Landet har nästan 80 miljoner invånare. Iran är en islamisk republik. Staten är baserad på religiösa grunder och islams lagar utgör grunden för lagstiftningen i Iran. Prästerskapet har den avgörande makten. Folkvalda politiska organ finns, men det är prästerskapet som godkänner kandidatlistorna. Brotten mot de mänskliga rättigheterna är omfattande. Oljan står för omkring 80 procent av exportintäkterna. Staten har en stark närvaro i ekonomin. Källa: Landguiden (UI)
Språkfamilj: Indoeuropeiska språk, iranska språk, persiska
Persiska, eller Farsi som det kallas av de som talar språket, är ett språk som talas i Iran, Tadzjikistan, Afghanistan, delar av Georgien, Indien och Pakistan. Språket har utvecklats mycket under de senaste seklen. Många ord har lånats från geografiskt intilliggande språk; först och främst från armeniska och grekiska, men även från arabiska och i viss mån turkiska. Under senare år har många västerländska ord lånats, huvudsakligen från engelska och franska.
Efter kärneregiavtalet med stormakterna hävs nu sanktionerna mot Iran. Nu blir det huggsexa bland investerare och företag som vill göra affärer i landet. Sverige har hamnat på efterkälken menar bedömare.
ÖVERSÄTTNINGSBYRÅ ⭐️ Lågpris översättning i Sverige 